Krya på er!
Jaha, då var det dags för vårförkylning… Nja alltså inte jag utan mina små spindelkompisar hostar och snorar så förskräckligt. Men de är rätt söta med sina små röda näsor, ja de har små näsor…Jag har bäddat ner dem och ger dem honungsvatten och små rostbrödssmulor att tugga på. Men eftersom det är de som brukar städa måste jag nu själv sopa och damma och skura stugan. Vojne hur ska detta sluta. De måste bli friska snabbt så ordningen kan återställas. Jag har läst en bok för dem och den tänkte jag tipsa er om här…
Pärlfiskaren - legenden om ögonstenen
av
Karin Erlandsson
Det berättas om en förbannelse som drabbas den som söker efter ögonstenen. Ja så berättas det bland alla pärlfiskare. Miranda är en pärlfiskare. Hon förlorade sin arm när hon som barn dök efter pärlor, en rosenhaj beta av den. Nu är hon en av de bästa pärlfiskar i området trots att hon är enarmad. Miranda och Marko ger sig ut varje dag för att fiska pärlor. Marko äger båten och Miranda dyker efter pärlorna som de sedan säljer på marknaden. Det finns olika färger på pärlorna, vita, gröna, blå, svarta och röda. De röda är värda mest. De vackraste pärlorna (mest de röda) köper drottningen. Det sägs att hon har så många pärlor att hon har lagt dem som gatuinfattningar.
En dag när Miranda och Marko kommer till torget för att sälja sina pärlor ser de att de flesta har samlats kring ett uppsatt papper, rött papper för drottningens färg. Där står det att ”Den som hittar ögonstenen betalas det sjudubbla värdet i guld”. Nu börjar jakten efter ögonstenen, den berömda ögonenstenen som ingen har sett och ingen vet hur den ser ut. Morgonen efter ska Miranda ge sig ut för att fiska pärlor, hon har bestämt sig för att hon ska ut och söka ögonstenen, men för att kunna göra det måste hon ha en hel del pengar så hon måste sälja många pärlor först. När Marko hämtar henne med båten har han med sig en liten flicka. Han berättar att hon är väldigt duktig på att fiska pärlor. Men hon har bara en arm precis som Miranda. Miranda vill inte ha med sig flickan, hon upplever att det är en belastning och hon kommer att sinka henne i jakten på de finaste pärlorna. Men tillslut får flickan, som heter Syrsa, följa med ned och leta pärlor. Det går över förväntan och Syrsa verkar hitta många väldigt vackra pärlor. Senare får Miranda veta att Syrsa hör pärlorna, de röda sjunger, de blå morrar, de gula fnittrar, de vita knastrar och de gröna låter som havets vågor. Nu fattar Miranda sitt stora beslut, hon ska ta med sig Syrsa på jakten efter ögonstenen. De seglar tidigt en morgon och det blir en farofylld resa. Det är någon som är efter dem. Det är någon som gör vad som helst för att få tag på ögonstenen. Syrsa blir kidnappad av denna förföljare och Miranda vet inte först hur hon ska klara av att hitta ögonstenen utan Syrsa. Men sedan bestämmer hon sig för att hitta ögonstenen på egen hand. Hon förstår nu att hon har drabbats av förbannelsen, den som söker ögonstenen blir besatt av en sådan längtan efter ögonstenen att ingenting annat är viktigt. Under resan träffar Miranda andra människor som berättar om hur deras familjer har slitits sönder av förbannelsen. Långsamt förändras Miranda och hon drömmer om Syrsa och undrar var hon är och hur hon mår. Håller hon på att bryta förbannelsen? Ska hon hitta Syrsa? Ska hon hitta ögonstenen och bli rik och berömd, få sånger uppdiktade om sig och få allt hon längtat efter? Hur ska detta gå?